Hej...   

Det är ju inte direkt det roligaste inlägget man kan läsa då men... Ni får stå ut med mina inlägg om mitt liv och mina problem - för det här är den enda sidan jag kan skriva av mig på utan att få elaka klagomål och bli kallad elaka saker.

Mitt hjärta är i två delar. Jag förstår fan inte varför jag har gjort som jag gjort. Om jag skulle inse vilka fel jag gör så skulle nog allt vara som förr - inget hade hänt. Men är det mitt fel att jag är ärlig och måste säga vad jag tycker och tänker? Gör jag inte det får jag ångest... Och jag går och funderar på vad jag skulle kunna ha sagt...

Jag vill kunna stå utanför din dörr en dag och låta tårarna rinna ner för min kind så du förstår att jag verkligen är ledsen och att jag inte vill ha det såhär... Jag ska säga förlåt och du ska krama om mig och säga att det är lugnt och att du är ledsen över allt du har sagt och jag verkligen försöker bete mig... Du var så vacker i mina ögon! Men nu har du blivit ett svin... Du förstår inte att det har blivit ett rent helvete för mig. Jag saknar dig som fan. Är man ärlig är man idiot, är man falsk så är man player, är man sig själv är man hora, är man inte sig själv är man emo/fjortis. Hur fan ska man vara isåfall?

Ord är egentligen bara ord - men det tar hårt mot hjärtat.