Älskling, jag vet att vi klarar det.
Men bara om vi gör det tillsammans.
Jag ger dig all tid du behöver, bara om det känns rätt för dig.
Jag behöver dig i mitt liv!
Nu när jag inte får prata med dig, känns det som om jag kommer explodera.
Hela kroppen fylls av kärlek jag inte kan släppa ut.
Absolut inte till någon annan, bara till dig.
Du är den jag älskar och vill ha.
Jag önskar så jävla mycket att du vore min.

Förlåt, men jag saknar dig.

Förlåt mig, men jag är rädd, döm mig inte för den jag är.

Jag kan inte rå för att jag är rädd för att gå in i ett nytt förhållande.

Står inte ut med självaste tanken att killen inte är som du.

Eller rättare sagt, att killen inte är du!

Jag försöker att hitta en annan, men du bara stoppar mig.

Varför i helvete gör du det?!

Du har ett leende som gör mig galen.
Jag vill hålla din hand, och kalla dig för min.
Du är min dröm, allt jag önskat.
Jag tänker på oss två varje dag.
Du var så underbart vacker.
Jag var fast, förtrollad av din skönhet.
Du var den enda jag hade kvar.
Jag kommer alltid stå vid din sida, oavsett du vill eller inte.
Du är min dröm, mitt liv och hela min värld.
Jag saknar dig så mycket.
Du höll mig i din famn när jag var ledsen.
Jag kysste dina underbara läppar.
Du tog min hand i din, och vandrade längst med en stig.
Jag gick fel genväg på den stigen.
Du lämnade mig, du orkade inte mer.
Jag försöker komma tillbaka till den stigen.
Du tillåter inte det, inte än.
Jag får panik, gråter och skriker.
Du ignorerar, du orkar inte se.
Jag försöker varje dag, men fuck it.
Du hoppas på att jag ska släppa dig, och lämna dig ifred.
Jag älskar dig för mycket för det, jag kommer vänta på dig.

Jag är rädd, så jävla rädd över att släppa in något nytt/någon ny i mitt liv.
Vet inte varför, men jag klarar inte av det.
Jag försöker gå över dig men håller mig fast vid det gamla.
Du är nostalgi för mig.
Gammalt och säkert, jag kan vara trygg hos dig.
I någon annans famn är det osäkert och farligt.
Som jag har sagt förut, du är min räddare i nöden.