Det är en tung börda att bära, att vara olyckligt kära.

Du vet inte hur jag mår, förräns du ser att jag fäller en tår.

Mamma och pappa, fortsätter att hacka.

Jag är trött på allt, men man får ta det med en nypa salt.

Jag slänger mig ner på mina bara knän, och jag ber

"Snälla, kan du se?! Kan du se vad dom gjort med våran värld?

Det är som en helt ny atmosfär! Gud, är du där?"

Jag tänker tillbaka på livet förut, då jag ser hur allt förändras tillslut.

Paniken strömmar och jag springer ut, kan inte livet bara ta slut?

Din kärlek till mig, finns ej.

Du kan inte fatta hur mycket jag älskar dig, och det sårar mig.

Ljusen är tända, för dom som har lämnat.

Inget har förändrats, men han är fortfarande min dyrbara skatt.

Gud, hör mina böner, dom klingar som körer.

Gud, är du där?

Jag orkar inte mer, sjunker bara lägre och lägre ner.

Jag tänker ta mitt egna liv, när ni inte längre ser.

Du vet att jag älskar ditt skratt, och jag smälter när du ler.

Vill bara ha dig här, jag trodde inte ens man kunde bli så kär.

Du är mitt allt, den jag lever för varje dag.

Gå utan dig bredvid mig, så kommer inget kännas bra.

Flickan faller, och knäpper sina händer.

Hon ber en sista gång, och detta är ett tvång.

"Gud, jag ber dig! Hjälp mig. Jag orkar inte leva detta liv längre.

Snälla, gör inte detta svårare... Gud, är du där?"

Flickan fick åter igen, inget svar.

Oavsett hur lång tid det tar, hon tänker inte stanna kvar.

Det snurrar runt i huvet och hon faller ihop,

som hon inte längre finns, som om allt bara försvann.

Hon tittar sig omkring, men ser inte klart.

Hon kan inte ens tänka, ingenting är uppenbart.

Hon ser ingenting, bara stjärnor som glimmar.

Problemen har nu försvunnit bort i dimman.

När flickan närmade sig dödsporten såg hon ett ljus.

Hon kände att det var någon som omfamnade henne, det var Gud,

Han gav henne hans kärlek, och hopp till ett bättre liv på andra sidan.

Såhär önskar jag att min framtid ska se ut!

Jag vill ha fyra barn och bo antingen på landet eller inne i stan. Jag ska vara förlovad/gift med Dennis och om vi bor på landet ska vi ha hästar (eftersom Dennis ska bli hovslagare), katter och hundar. Det ska vara ett vitt hus med svarta knutar och ett svart tak, rätt så stort och mysigt! Alla barn ska få ha ett varsitt rum såklart. Jag vill bo nära min familj, annars skulle jag sakna dom för mycket. Det ska vara modern inredning, men samtidigt lite - bara lite gammalt. Man ska ju alltid trivas i sitt hus, speciellt sovrummet. I mitt och Dennis sovrum vill jag ha en 180 säng, mysiga tapeter och stora tavlor med bilder på våra barn. 

Jag kan ju bara säga att jag längtar till jag är 18 år då Dennis snackar om att fria till mig. Jag vill allvarligt talat ha barn nu!