Nu vet jag väl säkert att det inte kommer bli vi igen...

Och det sårar mig.

Jag har försökt så mycket...

Jag har sagt förlåt och förklarat mina känslor och hur jävla mycket du betyder för mig !

Men vad gör du åt det ?

Du bara stöter bort mig.

Du bara skiter i mig, som om jag bara var något du kan sparka på.

Om jag hade velat såra dig hade jag aldrig velat ha tillbaka dig och skulle inte sagt förlåt.

Men det är just det, jag vill inte såra dig.

Men du fattar ju inte !
Jag kan inte hålla tillbaka tårarna längre.

Jag gråter mig till sömns och jag håller faktiskt på att bli ett psyko !

Men det är ju bara för att du inte kommer tillbaka.

Du fick mig att börja skära mig igen, och jag kommer fan bryta ihop helt snart...

Jag är kapabel till allt !

Jag skulle så gärna vilja åka hem till dig nu och prata med dig.

Kanske jag gör nån dag också, men då får du vara beredd på att jag kommer böna och be om att du kommer tillbaka.

Jag vill att du ska veta att jag inte kan leva utan dig.

Och jag hoppas du fattar nu vilka problem du har ställt till med !