jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart 
i mitt sagoland tar du mig i hand igen 
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen 
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte 
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte 
varför kan jag inte bara ta och glömma dig 
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg 
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig 
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att 

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm 
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund 
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum 
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't 
du grät för att den var fin, du förlät min idioti 
vi var en enhet, vi var singular 
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar 
inom mig och det brinner svagt 
kommer nog alltid vara så för allt jag har 
påminner mig om dig och det känns 
men jag måste gå vidare för egen del 
det var mitt egna fel - borde gett mer 
men det är lätt att va efterklok - lätt att se 
i backspegeln och skilja rätt från fel 
måste bara släppa dig innan det växer mer 
men i drömmen är det vi mot dom 
vi var lyckliga som vin och sång 
så jag strosar till en solnedgång 
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om 

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm 
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund 
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum 
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm