Hur ska jag klara av det här egentligen? Är tillsammans med en kille från Helsingborg, och mitt ex går på samma skola, och så har man inte tappat känslorna än... Helvete alltså! Jävla skitskola, dö för fan.

Jag saknar dig så mycket. Det är obeskrivligt hur jävla kär jag är i dig! Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Jag är tom utan dig, det finns ingen Ida... Hur ska man göra för att göra mig hel igen? Finns det ens något sätt? Det beror ju helt och hållet på dig hunny. Du vet att jag kämpar för oss och att jag älskar dig, så varför göra allt så svårt? Jag klarar inte av att gå en dag utan att kolla på dig... Tänka på dig. Inget kommer att bli bra om det inte blir som jag vill... Vi båda kommer må skit och bara lida för varandra. Och det vill inte jag, jag vill att du ska må bra! Och jag orkar inte gå runt och fejka leenden... Speciellt inte framför dig. En vacker dag kommer du förstå och förlåta mig för det jag har gjort/kommer göra... Oavsett vad kommer jag stå vid din sida och stötta dig till 100%, för jag älskar dig så sjukt mycket. Jag är besatt i en ängel... "Jag ber om förlåt, men du hatar mig ändå."

It's hard to forget someone who gave you so much to remember.